Originaltitel: The Miniaturist
FörfattareJessie Burton
Antal sidor: 382
Språk: Svenska
Original språk: Engelska
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsdatum: Augusti 2016
FormatPocket

Först och främst måste jag bara få prata om omslaget! Det är vackert, magiskt och spännande. Jag stirrade på omslaget ett långt tag innan jag började läsa boken, den innehöll så mycket små vackra detaljer.

Boken utspelar sig i slutet 1600-talet och berättelsen börjar en höstdag när artonåriga Nella Oortman knackar på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Hon har nämligen blivit bortgift med en rik köpman – Johannes Brandt. Men hon möts av fientlighet och hemligheter. Johannes syster, Marin verkar inte vara glad över att ha henne där och Johannes själv dyker inte upp för att välkomna henne. Det är inte förrän mycket senare som Johannes kommer in i bilden och ger henne en bröllopspresent ett dockskåp som är en exakt kopia av deras hem. Nella får kontakt med en mystisk miniatyrmakare som skickar pyttesmå skapelser som är skrämmande likt både människorna och hemligheterna i hushållet.

Jag hade nog för höga förväntningar på den här boken. Jag trodde den skulle vara mer mystisk och innehålla mer magisk realism än vad den gjorde. Tyvärr gjorde den inte det men jag är inte allt för besviken för det var en väldigt bra bok. Det är en långsam men ändå händelserik berättelse. Boken tar upp många dimensioner av 1600-talets Amsterdam så som fördomar, kvinnors ställning i samhället och vikten av religion. Det bästa med Miniatyrmakaren är språket. Författarens sätt att beskriva känslor och omgivningen var fantastiskt. Det kändes verkligen som om jag befann mig i det stora huset och på gatorna i Amsterdam. Dialogerna kändes trovärdiga, visst hade det slunkit in några moderna ord men det var inget som stoppade flödet i språket.

Alla karaktärer i boken känns spännande och är flerdimensionella. Huvudpersonen Nella, som egentligen heter Petronella, var stark och modig. Hennes sätt att gå rak på sak och försöka luska ut hemligheterna som gömmer sig i hennes nya tillvaro var både underhållande och imponerande. Nella kändes unik och nyskapande som karaktär. Även de andra karaktärerna lös starka i berättelsen. Marins karaktär kändes först platt och ibland som en stereotyp av en bitter kvinna men ju mer jag fick lära känna henne desto mer växte hon. Johannes själv var en mystisk karaktär till en början, varken jag som läsare eller Petronella fick någon känsla för honom. Det tog ett tag innan även han blommade ut till en intressant karaktär.

Den här berättelsen kanske inte är sådär magisk som jag hade velat ha den men det gjorde mig inget. Den är full av fantastiska karaktärer, härliga miljöbeskrivningar och spännande berättelse.

Z Z Z Z Z

Leave a Reply