Original titelSmå tingens gud
Författare: Arundhati Roy
Antal sidor: 332
Språk: Svenska
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum:  1998
Format: Inbunden

Z Z Z Z Z

Det här känns som en bok som ”alla” har läst och som ”alla” älskar. När jag hittade den på second hand butiken hemma var jag tvungen att köpa den. Jag är alltid nyfiken på böcker som ”alla” älskar/gillar därför kunde jag inte låta bli att läsa även den här boken. Tyvärr tror jag att jag hade lite för höga förväntningar.

Boken utspelar sig i Indien eller rättare sagt på orten Ayemenem. Den handlar om Rahel, en kvinna som återvänder till sin barndoms ort – Ayemenem där hennes barndom började men också slutade. Hon minns en serie dramatiska händelser från sin tidiga barndom när hon kommer tillbaka nästan tjugo år efter. Boken hoppar mellan nutid och dåtid. Historien vävs samman med religion, klassklyftor och släktgroll.

Jag försökte gilla den här boken men språket, som för mig var förvirrande, gjorde att jag tappade fokus på själva berättelsen. Som jag har förstått det så är det just språket som många gillar. Det är hennes miljöbeskrivningar och hennes skildring av Ayemenem som gör att många gillar den här boken. För mig var språket vackert och gjorde mig nyfiken till en början men sedan blev det för mycket. Det blev för mycket detaljer, för mycket ord och för lite berättelse. Jag väntade hela tiden på att berättelsen skulle komma till skott men istället fick jag en hel del miljöbeskrivningar och metaforer.

De här är ingen dålig bok, absolut inte. Det här är en bra och betydelsefull bok. Den tar upp viktiga ämnen som klassklyftor, heder och vem som får älska vem. Jag önskade bara att Arundhati Roy kunde skala av lite på språket. Som sagt, i början gick det bra med språket, i början tyckte jag att det var vackert men ju mer jag läste desto svårare var det att fokusera på själva berättelsen.

Det är som sagt många som gillar den här boken och är du nyfiken på den så tycker jag att du ska läsa den, kanske har du lättare för att ta till dig språket.


My review in English

This feels like a book that “everyone” has read and that “everyone” loves. When I found it in the second-hand store near my home, I had to buy it. I’m always curious about the books that “everyone” loves/likes and I can’t help but read those books. Unfortunately, I think I had too high expectations.

The book is set in India or rather in Ayemenem and it’s about Rahel, a woman who returns to his childhood home – Ayemenem where her childhood began and ended. She remembers a series of dramatic events from her early childhood and the story jumps between the present and the past. The story is interwoven with religion, class divisions and family grudges.

I tried to like this book, but the language, which for me was confusing, made me lose focus on the story itself. As I understand it, it’s precisely the language that many people like in this book. It’s her way of describing the environment and her portrayal of Ayemenem that make many like this book. For me, the language was beautiful and made me curious at first, but then it became too much. It became too much of describing small details, too much metaphors and too little story. I waited the whole time for the story to actually begin, but instead I got a lot of descriptions of the surroundings and metaphors.

This isn’t a bad book, absolutely not. This is not just a good book, but also an important book. It addresses important topics such as class differences, honor and who may love whom. I just wished that Arundhati Roy could peel off a little of the language. That said, in the beginning it went well with the language, in the beginning I thought it was beautiful but the more I read, the more difficult it was to focus on the story itself.

A lot of people like this book and if you are curious about it, I think you should read it, maybe the language is easier for you than it was for me.

1 comment on “Små Tingens Gud – Arundhati Roy”

Leave a Reply