Original titel: All the Light We Cannot See
Författare: Anthony Doerr
Antal sidor599
Språk: Svenska
Original språk: Engelska
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsdatum: 2015
FormatInbunden

Det här är historien om den franska flickan Marie-Laure och om barnhemspojken Werner mitt i andra världskriget. Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring. Werner drömmer om att bli radiotekniker men hamnar på en kadettskola där han får uppleva nazismens totala brutalitet. När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden.

Det här är en hjärtskärande berättelse om människoöden, krig och kärlek men tyvärr fastnade jag inte för boken. Det fanns flera aspekter som gjorde att jag inte gillade den så mycket som jag hade hoppats.
Det första var språket. Anthony Doerr skriver, enligt mig, komplicerade meningar med ordval som ibland känns som påtvingad poesi. Det kan också var översättningen men det fungerade helt enkelt inte för mig. Jag fastnade och fick läsa om flera gånger, det stoppade den behagliga rytmen i läsandet som man förknippar med bra författarskap. Antiklimax. När våra huvudkaraktärer äntligen möts, när deras öden förenas går det så fort att jag som läsare kände mig lurad på berättelsen.

Sedan har vi huvudkaraktärerna. Det är två helt olika karaktärer från två helt olika bakgrunder som hanterar det som händer omkring dem på olika sätt. Marie-Laure var frågvis, stark och envis. Hon tog sig fram bäst hon kunde och det var beundransvärt. Werner var en intressant karaktär men saknade moralisk komplexitet, han hamnade mitt i nazismens hjärta och blev passiv. Han vet att det som händer omkring honom är fel men gör inget åt det. Werners syster, Jutta, var en intressant karaktär. Hon hade däremot en stark moralisk komplexitet och var en stark karaktär, hon agerade även som Werners samvete.
Annars tyckte jag det här var en rätt rörig berättelse. Vi har två huvudkaraktärer men mitt i allt det här får vi även följa med en gammal nazist, Von Rumpel som letar efter en mytomspunnen diamant. Hans kapitel är förvirrande och enda anledningen till att hans berättelse finns med är för att flytta berättelsen framåt men det känns påtvingat och bakas inte in på ett bra sätt, enligt mig.

Det här är en alldeles för lång berättelse, jag hade nog velat kapa av en stor bit för att få ett bättre flyt men jag inser att jag är en av få som faktiskt inte gillar den här boken. Den har fått ett stort genomslag överallt i världen och uppskattas av många, tyvärr är jag inte en av dem. Jag tycker dock att boken är viktig och ger en annan bild av andra världskriget och jag är glad att jag läste den men nu går jag vidare med andra böcker.

Z Z Z Z Z

1 comment on “Ljuset vi inte ser – Anthony Doerr”

Leave a Reply