Originaltitel: Ännu ett liv
Originalspråk: Svenska
Författare: Theodor Kallifatides
Antal sidor: 138
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2018 (först publicerad 2017)

Den här boken är en del av min bokutmaning ”Damma av 2020”.

I Ännu ett liv får vi följa författarens tankar kring sitt författarskap och livet i allmänhet. Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Men kan han verkligen sluta skriva?

Det här är en vacker liten bok om en man som tittar tillbaka på sitt liv och sitt författarskap med både vemod och kärlek. Det är kanske en tunn bok men berör stora ämnen. Texten går från en form av dagbok där vi får ta del av hans vardagsliv med hans fru till minnen från hans tidigare liv, i synnerhet vännerna i Grekland. Han får även in stora samhällsfenomen och jämför hur det svenska och grekiska samhället har utvecklats. Mycket är tänkvärt, jag håller inte alltid med honom men betraktelserna får mig att tänka till.

Ibland blir det lite för mycket detaljer kring hans vardagsliv och då känns boken seg. Jag har även svårt att greppa vad för form det ska vara på boken. Är det en essä? Debattartikel? Eller kanske bara dagboksanteckningar. Vissa stunder tror jag det handlar om en livskris, ibland en debattartikel som sedan förvandlas till en man som filosoferar kring livet i allmänhet. Det blir rörigt ibland. 

Något som absolut inte är rörigt är språket, det är klanderfritt. Att läsa den här boken, vad det än handlar om, är en ren njutning. Det får mig att bli nyfiken på Kallifatides andra romaner, för jag har nämligen inte läst något av honom. Vissa formuleringar är så vackra att jag måste läsa om dem bara för att få njuta en gång till.

Det här är helt enkelt en läsvärd liten tunnis som berör mycket mer än en författares skrivkramp.

Z Z Z Z Z