Vilken pärla. Vilket språk. Vilket liv.

Brun flicka är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960 – och 1970 – talet.

Vi får följa med henne från födsel fram till vuxenlivet. Genom barndomsdrömmar, förluster och religiösa tankar.

Varje kapitel är fantastisk. Varje mening betyder något mer. Den är lätt att läsa men man ska ta sin tid, smaka på varje stavelse. Varje ord.
Jag gillade verkligen allt med den här boken. Woodsons röst är stark och tydlig. Hon beskriver sina känslor och tankar på ett tydligt sätt, speciellt när hon beskriver sitt barn-jag då kan jag tydligt höra barnet Jacqueline. Den är otroligt välskriven.

Jag har i vanliga fall lite svårt för poesi och texter som är skrivna på vers men den här gick snabbt att sätta sig in i. Rekommenderar den starkt!

Z Z Z Z Z