Originaltitel: Den svavelgula himlen
Originalspråk: Svenska
Författare: Kjell Westö
Antal sidor: 475
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2017
Att läsa Den svavelgula himlen är som att ta en lång, mysig promenad med en god vän.
Vi får följa med en Helsingforspojke som växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.
Det här är en bok om familjeband, kärlek och vänskap samtidigt som den är samhällskritisk. Man kan också beskriva den här boken som en klasskildring. Den handlar också om att växa upp.
Det är svårt att beskriva den här boken utan att avslöja vad som händer, trots att det faktiskt inte händer mycket. Det är helt enkelt en klassisk relationsdrama som sträcker sig under en hel livstid. Vi får följa med karaktärerna från att de är barn till långt in i vuxen ålder.
Det är just karaktärerna som är intressanta. För trots den lugna takten och det lilla som händer finns det ett otroligt driv i berättelsen och jag tror att det är just karaktärerna som gör den här boken svår att lägga ifrån sig.
Jag tycker alltid det är kul att få följa med ett gäng spännande karaktärer under en längre tid. Ibland kunde den bli för babblig men annars var det här en fin och fängslande berättelse om en tid och plats jag inte har koll på.