Det är i den här boken som allt vänder, det är här det mörka som man hittills bara skymtat väller in. Men det är inte förrän på slutet för fjärde boken börjar med att Harry och hans vänner åker för att titta på quidditch. Nu måste jag faktiskt erkänna något, jag har aldrig riktigt varit förtjust i quidditch därför upplever jag den här boken alltid som seg.
Annars är det i den här boken som Rowling expanderar sin värld och introducerar oss läsare till en ännu större trollkarls värld. Vi får lära känna internationella trollkarlar och Rowling ger oss en glimt av Hagrids förflutna.
I den här boken fördjupas även Ron och Hermoines relation (det är i alla fall här jag märker för första gången att de kanske är mer än vänskap mellan dem). Det är annars inte jättemycket som händer mellan utmaningarna. Det är trots allt lika spännande och roligt att följa alla karaktärer. De är så väl genomarbetade och de har flera lager så för varje kapitel och för varje bok växer alla karaktärer.
Det är jättekul och intressant att få ta del av Hagrids förflutna och Harry Potter växer oerhört mycket som trollkarl i den här boken.
Slutet är som en tsunamivåg. Det är rätt lugnt först sedan kommer den. Allt på en gång nästan. Jag vet inte hur många gånger jag har läst dessa böcker men slutet på just den här boken tar mig alltid med storm.
Det är bara att dyka in i nästa bok!