Originaltitel: Hypnotisören
Originalspråk: Svenska
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 16T 11M
Språk: Svenska
Format: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio
Utgivningsår: 2009
Det här är min första Kepler bok och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men bra var den definitivt.
Hypnotisören börjar med ett bestialiskt mord. I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Jag hade inga speciella förväntningar innan jag började läsa den här boken. Det enda jag hade hört var att böckerna om Joona Linna var riktiga bladvändare. Att Hypnotisören var en en riktig bladvändare håller jag definitivt med om men jag kunde inte låta bli att även känna mig lite lurad.
Vi får först reda på varför den här familjen har slaktats men sedan försvinner de och en ny handling tar fart. Det var jag inte beredd på. Jag vet inte om det var positivt eller negativt men den här boken stack iväg på så många olika spår, alla lika spännande, att jag kände mig stundtals förvirrad.
Kepler lyckades väva ihop berättelsen och ge den ett bra avslut men jag kan inte låta bli att känna mig lite snuvad på berättelsen.
Jag hade svårt för karaktärerna. Själva hypnotisören, Erik Maria Bark var otroligt dryg och hans fru var tråkig. Jag kunde inte alls relatera till någon av dem och inte heller förstod jag mig på deras relation. Det fanns stunder då jag kände mig otroligt frustrerad över Erik Maria Bark och hans relation till sin familj. Annars fanns det en hel drös med intressanta karaktärer, tyvärr tyckte jag att vi inte fick lära känna de mest intressanta.
Kepler skriver bra. Det är bra flyt i språket och berättelsen rullar på i hög fart. Det ska verkligen bli spännande att följa Joona Linna i de andra böckerna.
Jag skulle säga att den här är den sämast och sen blir de bättre hela tiden och de tre senaste är grymt bra 🙂 Favoriten är ju Sandmannen men även Stalker och nyaste, Lazarus är rikigt bra och obehagliga.
Vad skönt att höra! För jag är ju som sagt nyfiken på den här serien. Började lyssna på Paganinikontraktet för någon dag sedan, har inte hunnit så långt men verkar spännande 🙂 Jag fortsätter så får vi se när jag hinner ikapp 😀