Originaltitel: I’ll give you the sun
Originalspråk: Engelska
Författare: Jandy Nelson
Antal sidor: 380
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Gilla Böcker 
Utgivningsår: 2016 (först publicerad 2014)

Den här boken är en del av min bokutmaning Damma av 2019.

Var beredda nu för här kommer en kärleksattack mer än en bokrecension. För den här boken har allt och lite till. Det är en stark berättelse med närvaro och fantastiska karaktärer. Den är magisk, den är jobbig och den är alldeles underbar.

I Jag ger dig solen får vi följa med tvillingarna Jude och Noah. De är väldigt olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.  

Det som gör den här boken så fantastiskt bra är sättet den är skriven på. Den är berättad på ett väldigt vackert sätt som gör att jag som läsare känner mig nära karaktärerna. Jag och Jude är bästisar, jag och Noah delar hemligheter. Det är en otrolig häftig känsla.

Upplägget är också väldigt udda på ett positivt sätt. Vi får först följa med Noah när han är 13 år gammal, innan tragedin slår familjen. Nästa kapitel hoppar framåt i tiden och får följa med Jude när hon är 16 år och allt har förändrats. Otroligt skickligt skriven och underhållande.

Det finns många intressanta karaktärer men gestaltningen av tvillingarna är välskriven. När Nelson skriver ur Noahs perspektiv känns det verkligen som om jag är inne i huvudet på en trettonårig pojke.

Allt flyter på och jag tänker på tvillingarna även när jag inte läser boken.

Om jag måste säga någonting som inte är så bra är väl att jag upplever boken som lite förutsägbar. Slutet var lite platt men ändå ett tillfredsställande avslut. Sedan hade jag liiiiite svårt att köpa de känslorna som karaktärerna hade. Till exempel upplevde jag att Noah kändes som en mycket äldre person än sina tretton år. Jag fick påminna mig själv om att han bara var tretton och inte typ sjutton.

Jag är sjukt nyfiken på hennes andra böcker och hoppas på att jag har hittat en ny favoritförfattare.

Z Z Z Z Z

(egentligen 4,5)