Originaltitel: Purple Hibiscus
Originalspråk: Engelska
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Antal sidor: 279
Språk: Svenska
Format: Pocket
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2011 (först publicerad 2003)

Den här boken är en del av min bokutmaning Damma av 2020.

Jag är fast redan vid första sidan. Adichie målar sakta upp en familjedynamik som både fascinerar och äcklar mig. 

Vi får följa syskonen Kambili och Jaja vars pappa Eugene är en riktig hjälte. Oförskräckt kritiserar han maktmissbruk i samhällets högsta skikt och skänker stora summor till välgörande ändamål. Men bakom stängda dörrar är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Men under en tid får syskonen bo hemma hos sin faster som är sin brors raka motsats. Efter deras vistelse där blir sig inget lik.

Jag förfasas över Jaja och Kambilis vardag samtidigt som jag inte kan sluta läsa om den. Det går inte att lägga ifrån sig den här pärlan. Varje sida drar mig djupare in i berättelsen och varje karaktär ger nya nyanser åt berättelsen. 

Adichie är en skicklig berättare. Hon bygger upp berättelsen sakta men säkert så att läsaren först bara anar oro men sedan får uppleva den svart på vitt (bokstavligen). Varför har det tagit mig så lång tid att läsa den här helt fantastiska bok?
Gör inte som jag, vänta inte för länge utan läs den nu!

Z Z Z Z Z