Originaltitel: Becoming
Originalspråk: Engelska
Författare: Michelle Obama
Antal sidor: 19T 3M
Språk: Engelska
Format: Ljudbok
Förlag: Penguin
Utgivningsår: 2018

När den här boken hade världspremiär 13 november flyttade den direkt upp på första plats i min att-läsa lista. Jag pausade allt jag läste för att dyka in i Michelle Obamas berättelse. För att slippa vänta på leverans valde jag att lyssna på boken på engelska istället. Hon läste själv in den och det gjorde hon fantastiskt bra! Värt varenda sekund!

I Min historia berättar Michelle om sin barndom, skolgång, mötet med Barack Obama och tiden i Vita huset.

Hon berättar sin historia på ett avdramatiserat, sakligt och ibland humoristiskt sätt. Boken är fylld med anekdoter och vi får följa med bakom kulisserna i hennes och Baracks liv, både före och efter att han blev president.

Det bästa med boken är hur hon beskriver sina upplevelser från Vita huset och hur det var att vara First lady, USA:s första dam. Hur mycket hon fick utstå från media och det amerikanska folket men också om kärleken hon fick motta. Det var bitvis fascinerande att läsa men också smärtsamt. För kraven på Michelle som USA:s första dam var otroligt höga på ett sätt jag inte riktigt hade förstått. Jag fick otroligt mycket respekt för henne och arbetet hon gjort under sina år i Vita huset.

Förutom att det här är en välskriven bok är det också en bok fylld med klokhet. Hon beskriver tydligt och ingående hur hon utnyttjade den stora plattformen som kom med när hennes man blev president till sin fördel. Hur hon jobbade för att till exempel få nationen att ge barnen i skolan hälsosammare mat. Michelle är öppen med sitt arbete och vad det har betytt för henne att få jobba med de frågor som står henne närmast. Hon är också öppen med all motstånd och hat hon fick utstå under sin tid i Vita huset. Hon ifrågasätter och analyserar den amerikanska politiken. Det är tydligt att hon inte är förtjust i politik.

Trots att hon berättar mycket om sin bakgrund, livet med Barack och hennes arbete utanför och i Vita huset känner jag att det saknas någonting. Boken är så välskriven, så väl genomarbetad att det utåt sett ser ut som om hon är öppen men egentligen har hon inte berättat så mycket om sig själv. Precis som hon utnyttjade plattformen som USA:s första dam för att driva fram sina frågor tycker jag att hon har utnyttjat boken för att få fram inte enbart hennes uppväxt utan också sina åsikter. Det respekterar jag även om jag känner mig lite snuvad på hennes “riktiga” historia.

Det hon egentligen använder sin bok till är att förmedla ett viktigt budskap till alla som någon gång känt att de inte kan åstadkomma någonting på grund av sin bakgrund, etnicitet eller sexuella läggning, nämligen “kan jag så kan du”.

Z Z Z Z Z