Originaltitel: Paganinikontraktet
Originalspråk: Svenska
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 17T 4M
Språk: Svenska
Format: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio
Utgivningsår: 2010
Det här är andra boken om Joona Linna och den här gången får vi lära känna honom bättre än i förra boken, Hypnotisören.
Paganinikontraktet börjar med att en ung kvinna hittas död på en stor fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen.
Nästa dag hittas en man död i sin paradvåning på Östermalm. Mannen hänger i en snara från en lampkrok i taket. Hur har det gått till? Det är högt i tak och det finns inte en enda möbel i hela rummet, ingenting att klättra på.
Det finns till synes ingen koppling mellan dessa två händelser men kommissarie Joona Linna är övertygad att de hör ihop.
Jag har ju bestämt mig för att att jag vill, sakta men säkert, ta mig igenom alla Lars Kepler böckerna men inne i andra boken börjar jag tveka om jag orkar. Den här boken börjar intressant med två oförklarliga händelser. Joona Linna är en fascinerande karaktär, lite tillbakadragen men med känsla för rättvisa.
Språket är bra, texten flyter på enkelt och är detaljerat. I vanliga fall kan jag störa mig lite på att vi får följa med en karaktärs varje steg men här fungerar det. Men tyvärr tappar jag intresset ju längre jag läser, eller lyssnar i mitt fall. Storyn är inte intressant nog, berättelsen tar inte tag i mig och jag blir inte tillräckligt nyfiken för att verkligen vilja fortsätta läsa.
Det finns mycket som är bra med den här boken men själva storyn är inte en av dem. Till exempel gillar jag hur Kepler belyser sexismen inom poliskåren, hur karaktären Saga, som hjälper Joona Linna i dessa fall, får kämpa för att få den respekt hon förtjänar. Jag gillar även att berättelsen inte spretar alldeles för mycket som i förra boken. Vi får följa med ett och samma “problem” där en hel del karaktärer är inblandade på olika sätt. Men jag kan inte låta blir att sakna mångfalden. Varför är alla så vita?
Det blir också väldigt överdrivet ibland. Vissa scener känns som tagna ur en amerikansk actionfilm, de blev lite för mycket.
Jag ger inte upp än, har hört så mycket bra om dessa böcker så jag läser vidare men tror att jag ska ta en liten kort paus bara.
Hej Elza
Jag har med intresse lyssnat på din recension av min bok ”Vajlett och Rut”. Du kan säkert ha rätt i många saker, och jag tror kanske också att boken hade blivit bättre om den varit längre. Jag jobbar nu på en fortsättning, utgivning till hösten,så kanske ville jag spara på en del utveckling och fördjupning av vissa karaktärer/relationer. Men visst – där kan du ha rätt.
Men en sak stör mig och där måste jag be om exempel. Jag är mycket noggrann i min research, och har ju själv växt upp i en by av Granträskåsens typ. Att detta handlar om 1950 och inte 1850 det vet jag, in på skinnet. Jag var där, åtminstone några år senare.
Du säger att en bekant till dig sagt att något av det jag skriver om inte fanns 1950. Då skulle jag väldigt gärna vilja veta vad hen tänker på.
Det enda faktafel jag känner till är att det brev som kommer från missionären är daterat ”Kinshasa”. Det skulle ha varit ”Leopoldville” eftersom Kongos huvudstad inte hade bytt namn 1950. Det ska jag naturligtvis ändra till nästa upplaga, men om det finns något annat vill jag gärna veta det.
Tacksam för svar
Allt gott i adventstider
Karin
Hej Karin,
Vad roligt att du har hittat till min blogg. Vad sägs som att maila mig så tar vi det därifrån =)
elzasbokhylla@gmail.com
Vänligen
Elza*