Läst i januari

Januari var en bra månad för mig. Jag hann med att läsa 7 böcker varav 2 av dem var ljudböcker. Det roliga med den här månaden var att jag läste böcker från olika genrer. 4 kvinnliga författare och 3 manliga författare. Favoritboken för den här månaden blev Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, boken jag tyckte minst om för den här månaden blev De små tingens gud av Arundhati roy.

Lästa böcker i januari:

1. Ashley Bell – Dean Koontz
2. De små tingens gud – Arundhati Roy
3. Kaufmans utvalda – Karl Almén Burman
4. Himmelska eldens stad – Cassandra Clare (ljudbok)
5. Little Be – Chris Cleave
6. Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson
7. Den som stannar, den som går – Elena Ferrante (ljudbok)

Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson

Original titel: Let Me Sing You Gentle Songs
Författare: Linda Olsson
Antal sidor: 287
Språk: Svenska
Original språk: Engelska
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum:  2007
FormatPocket

Efter att flera i min vänskapskrets pratat om hur mycket de tyckte om den här boken bestämde jag mig för att läsa den.

I Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger får vi följa med Veronika som en marskväll flyttar in i en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon vill ha lugn och ro och en plats där hon kan skriva färdigt sin roman. Hon vill också vara ensam för att komma över en stor sorg. I huset bredvid bor en gammal kvinna, Astrid, som i tysthet betraktar Veronika när hon flyttar in. Mellan dem spirar en ovanlig vänskap som förändrar bådas liv för alltid.

Jag försökte gilla den här boken. Jag försökte att inte himla med ögonen men det gick inte. Den här boken strös med en massa gullegull tillsammans med melankoliska meningar. Jag får heller inget riktigt grepp om vem Veronika eller Astrid är som karaktärer. Vi får ta del av deras mörka och tragiska förflutna men jag kan inte påstå att jag vet vad för karaktärer de är. Astrid kallas häxan i byn men vi läsare får aldrig riktigt reda på varför och hennes karaktär är raka motsatsen till hennes smeknamn vilket för mig är förvirrande. Vem är Astrid? Varför kallas hon häxan? Om hon är så otrevlig som alla säger i byn, varför är hon så trevlig mot Veronika?
Även Veronikas karaktär saknar djup. Det är uppenbart att någonting hemskt har hänt henne och att hon behöver komma över en sorg men det verkar vara mer än så. Tyvärr får vi inte veta mer.

Det är en välskriven bok men jag gillade inte stilen. Hela boken kändes överdramatiserad vilket gjorde det svårt för mig att ta det hela på allvar. Istället för att vara en fin berättelse om vänskap förvandlades hela boken till sentimentalt möte mellan två kvinnor.

Z Z Z Z Z

Små Citroner Gula – Kajsa Ingemarsson

Original titelSmå citroner gula
FörfattareKajsa Ingemarsson
Antal sidor: 326
Språk: Svenska
Förlag: Månpocket
Utgivningsdatum:  2005
Format: Pocket

Den här boken följde med mig på semester och jag sträckläste den. Det är en klassisk feelgood-bok och har precis allt som krävs för att den ska bli just en feelgood-bok.

Den här boken handlar om Agnes, en ung kvinna som jobbar som hovmästare på en lyxig restaurang i Stockholm. Allt verkar vara perfekt i Agnes liv till en dag då hon förlorar både jobb och pojkvän. När hon en dag träffar en gammal kollega som ska starta en egen restaurang och som erbjuder henne jobb hoppar hon på tåget.

Det här är en lättsam och välskriven bok. Agnes är en härlig karaktär som växer för varje kapitel. Hon gör misstag, tabbar sig och är ibland klumpig men samtidigt är hon modig och sympatisk.

Kajsa Ingemarsson lyckas fånga känslan i restaurang branschen med bra miljöbeskrivningar och små goda detaljer. Jag var jämt sugen på någonting att äta när jag läste den här boken!

Det här är ingen originell bok, tvärtom är den rätt förutsägbar men fungerade perfekt när man är sugen på någonting lättsmält. Den är lättläst och rolig.

Z Z Z Z Z

Little Bee – Chris Cleave

Original titel: The Other Hand
FörfattareChris Cleave
Antal sidor: 310
Språk: Svenska
Förlag: Brombergs
Utgivningsdatum:  2012
FormatPocket

En kollega till mig rekommenderade den här boken till mig, hon sa att det var ett mästerverk. Jag håller inte med.

Den här boken handlar om en ung nigerians tjej, Little Bee, som efter två år släpps ut från flyktingförläggning i England och letar upp en man vid namn Andrew O’Rourke. Sist hon träffade honom var på en strand i Nigeria. I en annan del av England försöka den nyblivna änkan Sarah O’Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker också mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recensionen. Det var inte så att jag hatade boken eller tyckte den var hemsk men jag gillade den inte. Jag ville verkligen gilla den för det här en viktig bok som ger en bild av en flyktingförläggning och en glimt i en flyktings hemska tillvaro.

Boken är uppdelad så att vi får följa både Little Bee och Sarah i vartannat kapitel.
I början kändes boken uppfriskande, speciellt Little Bees kapitel då vi får hennes syn på flyktingförläggningen och sin nya tillvaro men väldigt snart tröttade jag på hennes sätt att prata med läsaren. Hon framstod som lite lätt korkad. Kapitlen med Sarah var heller inte tillfredställande. Sarah framstod som en relativ osympatisk person och hennes relation till sin son var inte trovärdig.

Slutet var en antiklimax och lämnade mig som läsare bara konfunderad på vad Cleave verkligen ville berätta med sin bok.
Nej, tyvärr. Det här var ingen bok för mig.

Z Z Z Z Z

Kaufmanns utvalda – Karl Almén Burman

Original titelKaufmanns utvalda
Författare: Karl Almén Burman
Antal sidor: 227
Språk: Svenska
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsdatum:  2016
Format: Inbunden

Det här är historien om 14 åriga André som blir inlåst på ett mentalsjukhus på grund av en desperat lögn. Doktor Kaufmann är läkaren som bestämmer på sjukhuset och han har en aptit för experiment där människor är försöksdjur. De dramatiska händelserna präglar hela Andrés liv och minnena från den tiden hemsöker honom. Som vuxen börjar han gräva i det förflutna. Det här är ett psykologiskt drama om fångenskap, makt och det förtvivlande sökande efter värdet som människa.

När jag läste baksidestexten till den här boken tyckte jag den verkade spännande och hoppades verkligen på ett psykologiskt drama. Tyvärr tycker jag inte att Karl Almén Burman levererar det som utlovas. Berättelsen är alldeles för melankolisk för att vara ett psykologiskt drama. Språket för melodramatisk för att trycka på de psykologiska knapparna hos mig. Jag skulle beskriva den här boken mer som en sentimental berättelse om en man som minns tillbaka på sin hemska tid på ett mentalsjukhus.

Berättelsen går heller inte in på djupet. Alla karaktärer runt omkring André på mentalsjukhuset kommer i skymundan. Hans bästa kompis, Stig får vi aldrig riktigt lära känna. Vem var Åke och varför satt han inne på sjukhuset? Astrid, tjejen som André blir kär i får vi heller inte lära känna. Läsaren får bara fragment ur historien och Burman går aldrig in på djupet.
Slutet är lite av en antiklimax. Under hela berättelsen bygger Burman upp dramatiken kring allt hemska som hände men när det sedan avslöjas faller det platt. Man får inte reda på exakt vad det är som har hänt.

Det här är ingen dålig bok. Den är välskriven och stundtals spännande. Jag önskar bara att den skulle ha gått mer in på djupet, berättat mer om karaktärerna och doktor Kaufmanns förflutna.

Z Z Z Z Z

Små Tingens Gud – Arundhati Roy

Original titelSmå tingens gud
Författare: Arundhati Roy
Antal sidor: 332
Språk: Svenska
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum:  1998
Format: Inbunden

Z Z Z Z Z

Det här känns som en bok som ”alla” har läst och som ”alla” älskar. När jag hittade den på second hand butiken hemma var jag tvungen att köpa den. Jag är alltid nyfiken på böcker som ”alla” älskar/gillar därför kunde jag inte låta bli att läsa även den här boken. Tyvärr tror jag att jag hade lite för höga förväntningar.

Boken utspelar sig i Indien eller rättare sagt på orten Ayemenem. Den handlar om Rahel, en kvinna som återvänder till sin barndoms ort – Ayemenem där hennes barndom började men också slutade. Hon minns en serie dramatiska händelser från sin tidiga barndom när hon kommer tillbaka nästan tjugo år efter. Boken hoppar mellan nutid och dåtid. Historien vävs samman med religion, klassklyftor och släktgroll.

Jag försökte gilla den här boken men språket, som för mig var förvirrande, gjorde att jag tappade fokus på själva berättelsen. Som jag har förstått det så är det just språket som många gillar. Det är hennes miljöbeskrivningar och hennes skildring av Ayemenem som gör att många gillar den här boken. För mig var språket vackert och gjorde mig nyfiken till en början men sedan blev det för mycket. Det blev för mycket detaljer, för mycket ord och för lite berättelse. Jag väntade hela tiden på att berättelsen skulle komma till skott men istället fick jag en hel del miljöbeskrivningar och metaforer.

De här är ingen dålig bok, absolut inte. Det här är en bra och betydelsefull bok. Den tar upp viktiga ämnen som klassklyftor, heder och vem som får älska vem. Jag önskade bara att Arundhati Roy kunde skala av lite på språket. Som sagt, i början gick det bra med språket, i början tyckte jag att det var vackert men ju mer jag läste desto svårare var det att fokusera på själva berättelsen.

Det är som sagt många som gillar den här boken och är du nyfiken på den så tycker jag att du ska läsa den, kanske har du lättare för att ta till dig språket.


My review in English

This feels like a book that “everyone” has read and that “everyone” loves. When I found it in the second-hand store near my home, I had to buy it. I’m always curious about the books that “everyone” loves/likes and I can’t help but read those books. Unfortunately, I think I had too high expectations.

The book is set in India or rather in Ayemenem and it’s about Rahel, a woman who returns to his childhood home – Ayemenem where her childhood began and ended. She remembers a series of dramatic events from her early childhood and the story jumps between the present and the past. The story is interwoven with religion, class divisions and family grudges.

I tried to like this book, but the language, which for me was confusing, made me lose focus on the story itself. As I understand it, it’s precisely the language that many people like in this book. It’s her way of describing the environment and her portrayal of Ayemenem that make many like this book. For me, the language was beautiful and made me curious at first, but then it became too much. It became too much of describing small details, too much metaphors and too little story. I waited the whole time for the story to actually begin, but instead I got a lot of descriptions of the surroundings and metaphors.

This isn’t a bad book, absolutely not. This is not just a good book, but also an important book. It addresses important topics such as class differences, honor and who may love whom. I just wished that Arundhati Roy could peel off a little of the language. That said, in the beginning it went well with the language, in the beginning I thought it was beautiful but the more I read, the more difficult it was to focus on the story itself.

A lot of people like this book and if you are curious about it, I think you should read it, maybe the language is easier for you than it was for me.

Begravd Jätte – Kazuo Ishiguro

Originaltitel: Buried Giant
FörfattareKazuo Ishiguro
Antal sidor: 336
Språk: Svenska
Original språk: Engelska
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsdatum: 2016
FormatPocket

Jag hade varit nyfiken på den här boken ett bra tag och längtade till att få börja läsa den men tyvärr blev jag väldigt besviken.

Boken utspelar sig på 500-talet och handlar om ett äldre par, Axl och Beatrice, som ger sig ut på en lång och farlig resa för att hitta sin son som har försvunnit sedan många år. I det här landet de lever i har alla sveps in i något slags kollektiv minnesförlust som de kallar ”dimman”, trots det ska Axl och Beatrice hitta sin son. Många i landet skyller ”dimman” på den sovande drakens andedräkt.

Jag försökte verkligen gilla den här boken men allt med den var fel för mig. Vi kan börja med språket. Hela boken är fylld med dialoger, vilket i vanliga fall inte skulle störa mig men dessa dialoger var olidliga och ibland helt meningslösa. Det var som om karaktärerna själva inte förstod vad som egentligen sas mellan dem, ibland var det som om de hade två helt olika konversationer med varandra. Jag som läsare förstod ingenting. Språket var outhärdligt och gjorde att jag tappade fokus på själva berättelsen. Karaktärerna var hemska och tråkiga. Det fanns ingen karaktär som jag gillade eller sympatiserade med. De var jobbiga, gnälliga och jag förstod mig inte på någon av dem.

Jag har inte läst någonting av Kazuo Ishiguro innan och kan inte jämföra den här boken med någon annan av hans böcker men jag kan inte påstå att jag är nyfiken på honom som författare efter den här boken. Någonstans förstår jag att det han vill säga med den här romanen är viktigt. Det handlar om glömska och minnen. Är det bra att glömma eller ska man kämpa för sina minnen, även om de alltid inte är lyckliga? Vad händer om man enbart lever i glömska, i dimman? Men tyvärr föll det platt för mig. Budskapet nådde inte hela vägen, mestadels på grund av språket men även karaktärerna.

Det var verkligen outhärdligt att läsa den här boken men många gillar den trots att jag inte förstår varför.

Z Z Z Z Z