Originaltitel: Sekten på dimön (Sofia Bauman #1)
Originalspråk: Svenska
Författare: Mariette Lindstein
Antal sidor: 14T 18M
Språk: Svenska
Format: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio
Utgivningsår: 2017 (publicerades först 2015)
Jag hade inga speciella förväntningar på den här boken när jag började läsa den men insåg snart att det inte var en bok för mig. Det här är första boken av tre om Sofia Bauman.
I Sekten på Dimön får vi följa med Sofia Bauman som dras in i en New Age-rörelsen som slagit sig ner på en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Sofia Bauman, får ett jobberbjudande hon inte kan tacka nej till men snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut. Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor. Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.
Den här boken har en otrolig seg start. Det blir lätt tråkigt och det är inte förrän på slutet som allt tar fart men då har jag redan hunnit tappa intresset. Det jag hade svårast med medan jag läste boken var huvudkaraktären Sofia Bauman. Hon skulle framstå som intelligent men hennes val under hela boken var sanslöst korkade, det var frustrerande att läsa.
Sedan hade jag svårt att köpa hela storyn, speciellt vad som gjorde Fanz Oswald så karismatisk. Jag förstod aldrig det. Vad var det som var så karismatiskt med honom? När jag läste om honom verkade han först bara vara en hippie med kontrollbehov som sedan utvecklades till en psykopat. Jag kan heller inte förstå varför medlemmarna orkade med allt så länge, köpte helt enkelt inte det. Kanske för att karaktärerna inte var välskrivna utan mer klyschiga?
Mitt största problem var helt enkelt att jag inte köpte det hela och att karaktären Sofia gjorde mig galen(?). Jag tyckte också att mycket var väldigt förutsägbart.
Jag tyckte dock att slutet var bra. Historien tog fart och både sympati och intresse väcktes hos mig för karaktärerna och berättelsen. Den är också välskriven om än väldigt klyschigt skriven(?).
Tyvärr höll det inte hela vägen och jag är tveksam till att fortsätta läsa den här serien.