Originaltitel: Staden
Originalspråk: Svenska
Författare: Camilla Sten
Antal sidor: 10T 12M
Språk: Svenska
Format: Ljudbok
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
Den här boken har jag hört mycket om, den ska vara läskig och en riktig bladvändare. Jag kanske inte tyckte den var en riktig bladvändare men obehaglig och välskriven tyckte jag att den var.
Handling:
Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Kan stadens fanatiska väckelserörelse ha spelat en roll i försvinnandet? Alice är en dokumentärfilmare som en gång för alla vill ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.
Boken är uppdelad i nutid och dåtid. I vissa kapitel får läsaren ta del av när Alice och hennes team åker till staden och andra kapitel handlar om staden innan invånarna försvann. Båda delarna är väldigt intressanta och jag är nyfiken på vad det var som egentligen hände och om Alice ska lösa mysteriet.
Jag upplever att boken är seg och långrandig. Det är mycket som är dolt under ytan. Karaktärernas känslor och historia, stadens historia och andra mystiska delar som läsaren bara får hintar av. Även om det lyfter spänningen tycker jag att det tar lite för lång tid att komma in i berättelsen. Men sedan kom slutet. Då tog berättelsen fart och jag kunde inte sluta lyssna. Visst, jag tyckte den var rätt förutsägbar men det hindra mig inte från att bita på naglarna av nervositet.
Förutom slutet gillade jag språket. Det här är en välskriven roman med fylliga miljöbeskrivningar. Jag befinner mig verkligen i den övergivna staden tillsammans med teamet. Jag ser de förfallna husen och jag känner lukten av möglet. Fantastiskt språk.
Sedan har vi karaktärerna. Jag gillade ingen av dem. Sympatiserade inte alls med teamet och tyckte dem var rätt korkade hela bunten faktiskt. Hårda ord, jag vet men det var så jag kände. Flera gånger var jag tvungen att pausa för att räkna till tio på grund av huvudkaraktären Alice. Hon var svår på många sätt. Hennes val, hennes tankebanor och hennes resonemang irriterade mig något fruktansvärt. De andra karaktärerna var inte bättre.
Den är inte så obehaglig som jag hade hoppats, lite förutsägbar och långdragen men allt som allt gav den mig en bra läsupplevelse. Rekommenderar boken för alla som älskar rysare.