Originaltitel: The Tea Planter’s Wife
Originalspråk: Engelska
Författare: Dina Jefferies
Antal sidor: 15T 53M
Språk: Svenska
Format: Ljudbok
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2018 (först publicerad 2015)
Den här boken läste vi i bokklubben. Vi ville läsa en historisk roman och det fick vi, tyvärr tyckte jag inte att den var så bra.
Handling:
Fylld av optimism kliver nittonåriga Gwendolyn Hooper av ångbåten som har tagit henne till Ceylon där hon ska träffa sin make. Men mannen som tar emot henne på plantagen är inte samme man som hon blev hals över huvud förälskad i hemma i London. Den grubblande och distanserade Laurence har fullt upp med arbetet på teodlingen och har inte mycket tid över för sin unga hustru. Gwen får utforska egendomen på egen hand. Det är en plats fylld av mystiska ledtrådar till det förflutnas låsta dörrar, en gulnad bröllopsklänning i en koffert och en överväxt grav som är undangömd på ägorna. Snart blir Gwen gravid, men lyckan över det nya livet blir inte långvarig och i förlossningsrummet tvingas hon ta ett beslut som kommer att påverka hennes liv för all framtid. Teodlarens hustru utspelar sig i kolonialtidens Ceylon (nuvarande Sri Lanka) på 1920-talet. Det är en gripande roman om skuld, svek och outtalade hemligheter.
Handlingen lovar så mycket. Handlingen bjuder in till mystik och mörka hemligheter men inget blir som handlingen lovar. Den började bra och jag var nyfiken men det höll inte länge. Berättelsen är otroligt seg, karaktärerna extremt irriterande och storyn platt.
Karaktären Gwen var extremt irriterande. Författaren ville få henne att framstå som humanistisk och varm men alla hennes handlingar visade på motsatsen. Ju mer jag läste om henne och allt hon hade för sig desto argare blev jag.
Det var otroligt frustrerande att läsa den här boken. Ingen av karaktärerna kändes trovärdiga, det var inte heller lätt att sympatisera med dem.
Handlingen var utdragen och hackig. Den var alldeles för lång för sitt eget bästa. Slutet var sjukt löjligt och jag är otroligt besviken.
Det enda som jag gillade var miljöbeskrivningarna. De var fina och jag kände att jag verkligen var på plats men det räddade tyvärr varken berättelsen eller mitt intresse för boken.
Ingen bok för mig helt enkelt.