Originaltitel: The Storm Keeper’s Island
Originalspråk: Engelska
Författare: Catherine Doyle
Antal sidor: 300
Språk: Engelska
Format: Pocket
Förlag: Bloomsbury
Utgivningsår: 2018

Den här boken är en del av min bokutmaning Damma av 2019.

Jag köpte den här boken av ren impuls när jag var i London förra hösten. Omslaget tilltalade mig och handlingen verkade intressant.

I The Storm Keeper’s Island får vi följa med Fionn Boyle som åker till ön Arranmore för att hälsa på sin farfar. Med sig har han sin otroligt dryga storasyster Tara.

En gång per generation utses en så kallad Storm Keeper vars uppgift är att bevara öns magi och skydda den mot onda krafter. Det är dags för Fionns farfar att gå i pension och en ny Storm Keeper ska väljas.

Det är så mycket som är bra med den här boken och jag är verkligen kär. Boken är till för lite yngre barn och det märks i språket. Inget som stör men det märks på ordvalen och uttrycken. Den är i alla fall välskriven och rolig. Dialogerna är klockrena, jag fnissar och ler.

Det absolut bästa med boken är själva berättelsen och all mystik. Det är befriande att alla på ön vet om att magin existerar och vem Fionns farfar är och vad det innebär att vara en Storm Keeper. Det är liksom ingen hemlighet utan en självklarhet vilket var kul att läsa om. Annars är man ju så van att allt ska vara så himla hemligt. Öns historia och berättelse är otroligt intressant och här har Doyle verkligen låtit sin fantasi blomma.

Jag sveps med och önskar av hela mitt hjärta att det fanns en sådan ö i verkligheten.

Karaktärerna är helt ok. Lite platta som de brukar vara i ungdomsböcker men fortfarande intressanta. Men det var en sak som jag märkte i boken som störde mig. Alla kvinnliga karaktärer var hemska. Antingen var de dryga, elaka eller helt enkelt frånvarande. Det fanns en kvinnlig karaktär, Shelby, hon var syster till Taras pojkvän, hon var den enda som var riktigt bra men fick inte mycket utrymme i boken.

Berättelsen är ju lite förutsägbar men det gör absolut ingenting för miljön, magin och fantastiskt roliga dialoger gjorde att det flöt på riktigt bra.
Den här boken tar upp saker som mod, vad innebär det att vara modig egentligen? Vänskap, syskonkärlek och familjeband. Den tar även upp glömska, vad gör man när en familjemedlem börjar glömma? Boken har ett djup som jag inte var beredd på, jag blev oerhört berörd och fick tårar i ögonen flera gånger.

Det här kommer bli en serie men jag trodde att det var en fristående bok. Det gör självklart inget, vill gärna återvända till Arranmore!

Gillar du fantasy, ungdomsböcker och snabblästa böcker så rekommenderar jag att du läser den här. Den är verkligen lättsmält, det går fort att läsa och du har ett leende på läpparna.

Z Z Z Z Z