Det här är bok nummer sex i serien Glastronen (The Throne of Glass) av Sarah J. Maas. Har du inte läst de andra böckerna råder jag dig att inte läsa den här recensionen då den kan innehålla spoilers.

Jag började läsa den här serien av en slump och måste säga att den har sina brister, rätt många faktiskt. Trots det tycker jag den är otroligt spännande och vill gärna veta hur det kommer att sluta.

I Tower of Dawn får vi följa med karaktären Chaol Westfall, en karaktär som vi inte läst om sedan bok nummer fyra. Jag gillar Chaol men tycker att Maas har behandlat honom orättvist. Det är ett av många brister som den här serien har, författaren själv verkar inte veta vilken riktning hon ska ta serien. Serien har gjort flera olika vändningar och att skriva en hel bok där självaste huvudkaraktären inte ens är med tycker jag är både modigt och dumt. Dumt för att hela serien tar en paus från huvudstoryn och följer ett sidospår som inte för historien framåt.

Sidospår eller inte, jag var tvungen att läsa den för seriens skull.
Den här boken var otrolig seg och långdragen. Den behövde verkligen inte vara över 600 sidor lång. Ibland var det rätt tråkigt att läsa den, jag väntade hela tiden på att någonting riktigt spännande skulle hända. Visst, vissa delar var underhållande men överlag var den seg och otroligt förutsägbar.

Maas skrivsätt har utvecklats och förbättrats tycker jag. Hon har blivit en bättre författare i den aspekten att hon skriver bättre men jag tycker fortfarande inte att hon är en bra berättare. Serien är rörig och det verkar som om Maas själv inte vet vad hon ska göra med sina karaktärer eller vart hon ska leda sin berättelse.

Det känns som om anledningen till att Maas överhuvudtaget skrev den här boken var för att ge en rätt populär karaktär, Chaol, någon slags gottgörelse. Hur som helst är den nu utläst och jag väntar på nästa bok, den sista i serien.

Trots att den här boken är den svagaste i serien tycker jag ändå att det var kul att få läsa om Chaol.

Z Z Z Z Z