Originaltitel: Leona. Ur aska i eld (Leaona #4)
Originalspråk: Svenska
Författare: Jenny Rogneby
Antal sidor: 350
Språk: Svenska
Format: Pdf
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2019

Jag fick den här boken som recensionsexemplar av Wahlström & Widstrand och jag tackar med en ärlig recension.

Det här är den fjärde delen i serien om polisen Leona. En polis som sedan länge har slutat följa normer för hur en kvinna, mamma och polis ska vara.

Boken Ur aska i eld börjar med att sex ungdomar hittas döda efter en häftig brand på Skeppsholmen i Stockholm. Leona kopplas in på fallet och en förundersökning om mordbrand inleds. När ännu en våldsam brand bryter ut på Centralstationen mitt i rusningstid uppstår fullständig kaos. Bränderna följer ett otäckt mönster och den enda överlevande som vet bakgrunden är en sextonårig flicka som ligger nedsövd, svårt brännskadad.

Leona inser att ungdomarna har lockats in i en livsfarlig självmordslek som sprids via nätet. För att förhindra att fler dör måste hon snabbt ta reda på vad den går ut på, vem som kan tänkas ligga bakom, och var nästa brand kan komma att ske.

Det finns mycket som är bra med den här boken och vissa saker som är mindre bra. Vi börjar med det som är bra!
För det första är huvudkaraktären Leona otroligt intressant. Trots att jag inte alltid håller med henne eller tycker att hon gör “rätt” är det svårt att inte tycka om henne. Hon är långt ifrån sympatisk men det funkar i den här miljön, hon känns otroligt levande.

Det här är ingen vanlig deckare, det finns ingen tvist eller överraskningar som chockar, trots det är det här en riktig bladvändare. Det som gör att man hela tiden vill läsa vidare är själva brottet och Leona som karaktär. Brottet – livsfarlig självmordslek är både fascinerande och otäckt. Här gäller det att vara en bra utredare för att verkligen få fast dem som känns onåbara. Och det är just vad den här boken handlar om, riktigt polisarbete. Jag vet, det låter rätt tråkigt men det är det inte och det är helt klart på grund av karaktären Leona. Hon är en komplex karaktär med många sidor och hennes metoder för att nå de onåbara är fängslande. Det är känslan “vad ska hon göra nu?” som lockar en till att läsa vidare.

Vi får även följa med andra karaktärer som är lika intressanta. Det ger berättelsen ett djup som jag tror inte skulle finnas med om vi bara fick följa med Leona.

Som sagt är det här ingen thriller i den bemärkelsen att vi läsare försöker komma på vem som är mördaren utan vi får reda på det rätt snabbt i boken. Istället handlar det om hur Leona ska fånga boven som i det här fallet är svår att få tag på.

Det som är mindre bra är det faktum att den här boken sägs vara den fjärde fristående boken om Leona men jag kan inte hjälpa att känna mig lurad. Det finns flera saker som händer i boken som känns direkt kopplade till det som hänt i de andra tre böckerna. Även karaktärer dyker upp som får ganska stor plats i den här boken och som jag personligen hade velat ha bakgrundsstoryn till. Det som gör att jag verkligen känner mig snuvad på kärnan är slutet. Det var ett bra slut men hade nog betytt mycket mer om jag hade läst de andra böckerna.

Det här är en riktigt bra bok där polisarbetet är i fokus och Rogneby lyckas verkligen att få det att bli en riktig bladvändare. Jag kommer definitivt läsa de andra böckerna om Leona, som är en av de mest intressanta karaktärerna jag läst om på länge.

Z Z Z Z Z

Här kan du läsa min intervju med Jenny Rogneby.