Jag älskar konceptet mer än vad jag älskar själva boken men jag gillade boken ändå väldigt mycket. Det här är egentligen en typisk ungdomsbok där karaktärerna försöker hitta sig själva, förstå sig själva och självklart allt som har med kärlek att göra.
Den här boken är fylld av mörker, fasa och sorg. Det finns små, alltså otroligt små, ljusglimtar genom berättelsen men stora delar är misär. Det blir en tung läsning och jag som läsare letar efter flera ljusglimtar men icke.
Jag har haft den här boken i bokhyllan sedan 2011 och varit nära på att unhaula/ge bort den flera gånger. Jag är otroligt glad över att inte ha gjort det för wow! Vilken bok, jag är positivt överraskad av denna pärla!
Här har vi en stark skildring av en ung flickas kamp till ett bättre liv. Vi får följa med henne från att hon blir bortgift till att hon kämpar sig fram till en utbildning. Läsaren får både lära känna Adunni men också ett Nigeria som är fylld med fattigdom och orättvisa.
Det är ingen hemlighet att jag älskar Kim Thúy och hennes böcker. Jag hade otroligt höga förväntningar på den här boken och visste instinktivt att jag skulle gilla den, har ju gillat alla hennes andra böcker. Men att jag skulle bli golvad, att jag skulle tappa tid och rum var jag absolut inte beredd på. För enligt mig är det här ett mästerverk, hennes bästa roman hittills.
Boken är fylld av potential men det räcker inte hela vägen. Den utlovar äventyr, fara och hemligheter men när man väl läser så händer allt så snabbt.
Jag kan känna igen mig i näst intill allt som Diakité tar upp och orden slår mig med en sådan kraft att jag ibland måste pausa för att hämta andan. Samtidigt får jag lära mig otroligt mycket om slaveriets USA. Diakité både delar med sig om sin egen familjehistoria men upplyser oss också om svartas historia i USA.
Det här är en smärtsam berättelse som rymmer ett helt lands historia. Jag både upplever och lär mig mycket om Vietnam. Men det är också en berättelse om kärlek i alla former. Kärlek mellan mor och barn, kärlek mellan älskare och kärlek till ett land men också kärlek till litteraturen.
I tredje boken i serien om De bortglömda böckernas gravkammare får vi höra mer om karaktären Fermin som hade en central roll i första boken Vindens skugga. Fermin är en favoritkaraktär och jag var överlycklig över att få lära känna honom bättre.
Det var underbart att äntligen få åka tillbaka till Barcelona, ett mörkt och mystiskt Barcelona. Vi får lära känna nya karaktärer samtidigt som berättelsen vävs ihop med första boken i serien Vindens skugga på ett fint sätt. Det här är riktigt bra och spännande! Ju mer man läser desto mörkare blir det och när allt sedan klarnar ger det en ny dimension av berättelsen