Jag har bara läst en bok av Jostein Gaarder och det var Sofies värld. Den boken är en av mina favoritböcker och jag har alltid varit nyfiken på Gaarders andra böcker.

I Cirkusdirektörens dotter får vi följa med Petter som lever på att sälja romanämnen till författare med idétorka. När vi träffar Petter sitter han på ett hotellrum i Amalfi och skriver sina memoarer. När memoarerna är färdiga ska det bli lite svårare att döda honom. I ett bankfack förvarar han ett tiotal ljudband med upptagningar av hundratalet människor som erkänt att de har motiv att mörda honom.

Det var svårt att komma in i den här boken. Berättelsen tog aldrig riktigt fart.
Vi får följa med Petter från barndomen fram till vuxenlivet. Petter är en ovanlig karaktär. Han är manipulativ, kall och svår att tycka om. Jag gillade inte Petter vilket ledde till att jag inte hade några sympatier för honom men samtidigt var jag fascinerad av honom. Jag har nog aldrig läst om en karaktär som Petter. Det är intressant att få ta del av hans fantasier och berättelser, som han senare säljer till författare.
Jag kan läsa mellan raderna och förstår vad det är Gaarder vill få fram i sin roman men tyvärr fångar det aldrig mitt intresse. Trots att Petter var en intressant karaktär hade jag otroligt svårt att lyssna på honom. Hans arrogans och sätt att berätta sina memoarer tråkade ut mig.

Det är väldigt tydligt att Gaarder är intelligent och han bakar in sin intelligens i texten på ett skickligt sätt. Boken är fylld med små kulturella guldkorn och det är ingen tvekan om att Gaarder är en bra skribent.

Slutet var otroligt otillfredsställande. Det jag uppskattar med Gaarder är att han vill att läsaren ska tänka själv och ställa frågor men tyvärr hade jag inte intresset för att tänka ett steg till för den här romanen.

Jag kommer nog inte ge upp Gaarder, jag är fortfarande nyfiken på honom som författare. Den här boken var helt enkelt inte för mig.

Z Z Z Z Z