Det här är andra boken i Ölandskvartetten av Johan Theorin. Jag läste den första boken, Skumtimmen, för ett par år sedan och gillade verkligen upplägget med mystik blandad med thriller.
I Nattfåk fortsätter Theorin att blanda mystik med thriller. Vi får följa med Katrine och Joakim Westin som flyttar in till Åluddens stora gård på norra Öland. Det sägs att huset är byggt av timmer från ett skepp som gått under i fåken. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse. Eller? Det dröjer inte länge innan svårförklarliga saker börjar hända.

Jag är otroligt förtjust i Johan Theorins böcker. Det bästa med hans böcker är blandningen mellan mystik, det övernaturliga och thriller. I Nattfåk är det övernaturliga väldigt närvarande utan att det tar över berättelsen. Theorin väver in flera olika berättelser och lyckas fånga in mig redan från första sidan.
Det här är ingen actionfylld thriller, den är heller inte läskig utan mer en långsam gripande historia. Det finns flera olika karaktärer och Theorin lyckas bra med att gestalta dem. Alla karaktärer känns mänskliga och är intressanta på sitt eget sätt. Den röda tråden för Theorins ölandskvartett är karaktären Gerlof Davidsson. En äldre herre som är bofast på ön och som gillar att lösa mysterier och gåtor. I Nattfåk finns han med i periferin men lyckats trots det ha en nyckelroll i berättelsen.  

Nattfåk utspelar sig under vintern och Theorin fångar stämningen på ett bra sätt. Jag som läsare kunde verkligen föreställa mig den tjocka snön, de kalla vindarna och de kyliga kvällarna. Det finns flera karaktärer i Nattfåk och för varje kapitel får vi följa med en av dem och mot slutet väver Theorin ihop karaktärerna tillsammans och ger boken ett utmärkt slut.
Det här är en gripande berättelse om sorg, kärlek och det övernaturliga.

Det är ingen tvekan om att Theorin är en fantastisk författare! Jag ser framemot att läsa de andra böckerna i Ölandskvartetten.

Z Z Z Z Z